Hur är det egentligen?

000013.jpg

Sommarsemester och tid att tänka. Skönt. Det behöver inte vara stora saker som att rädda eller fälla en regering, det kan vara annat också, funderingar på hur det egentligen ligger till. Jag tänker mycket på sånt och kallar den typen av frågor för egentligen-frågor. De är kniviga, sådär att man blir lite yr och snurrig av att tänka på dem, eftersom de är så förbannat svåra att svara på. Årets semester går åt till att fundera på fyra i princip omöjliga egentligen-frågor.

Hur fungerar Tigerbalsam egentligen?

Det blir faktiskt varmt, brukar ha det på vaderna ibland. Värmer gott. Men jag begriper inte hur blir det kommer sig. Det blir varmt till och med om burken stått i kylen över natten. Obegripligt.

Varför köper man bara färskost när man är utomlands egentligen?

Med solmogna tomater och lite salt på, kanongott. Tillbaka i hemma blir det alltid bara Bregott, leverpastej och prästost.

Hur stor är en kejsarpingvin egentligen?

Vissa säger att kejsarpingviner är små, typ en halvmeter. Jag är Ö V E R T Y G A D om att de är lika stora som människor, en och åttio eller så. Men jag vet inte egentligen för när man ser dem på naturfilm finns NOLL referenspunkter. Det är bara berg och massa pingviner.

Vad smakar Trocadero egentligen?

???

Hoppas det blir sol imorgon så man kan bada.

Det går inte att förändra världen utan att få ovänner

Företagen har blivit så snälla på senaste tiden. Fått vettiga värderingar och allt. Mindre kött på tallriken, tjejer med muskler killar i rosa koftor. Syftesdriven reklam har det kommit att kallas och det är den hetaste trenden. Heja heja! Tillsammans kan vi bryta normer och rädda världen.

Men så blev någon arg och sa: ”ni gör det bara för pengarna, likesen och guldlejonen.”

Vilken surpuppa. Det är faktiskt för en god sak, tänker du, att alla tänker ett extra varv för att göra lite skillnad. Men det går inte att förändra världen utan att få ovänner. Det ligger liksom i sakens natur, förändring kräver friktion. Ditt ord står mot mitt, ett nytt perspektiv utmanar den invanda normen. Kluriga grejer som tar tid och gör lite ont. Förändringar föds i motvind av människor som vill åt ett annat håll, till en bättre plats. Som gör annorlunda, blir missförstådda och hamnar utanför. De är de, och bara de, som förändrar världen och tar sig från utskälld utbrytargrupp till omhuldad majoritet.

Är kommunikationsbranschen sådan, eller har surpuppan rätt som säger att man bara fortsätter så länge gillatummar och hurrarop dominerar flödena? Blir du tvär och säger att om det ska vara på det här viset, med massa kritik och gnäll, så får det bli gamla skolan igen. Utan förnuftig representation och vettiga värderingar. Jag tycker det är konstigt att säga så. Ett syfte och en vilja att förändra och förbättra kan inte försvinna bara för att man får kritik eller att vägen framåt känns klurig och brant.

För det kan ju inte vara kul hela tiden. Att en ilsken debattartikel sätter stopp för den virala succén är väl inget skäl att ge upp? Det betyder bara att du nästa gång måste bli bättre, tänka längre och höja ribban. Göra skillnad på riktigt. När du ska ut och förändra världen kan du inte låta dig stoppas av mothugg eller avskräckas av snöblandat, vågrätt novemberregn. Alla byråer vill ha den modiga kunden, men hur modig är du? Vad vågar du sätta spel för en bättre värld?

Texten publicerades som en debatt på Resumé

Men gör nåt då!

Det känns som att det går åt skogen med alltihop. Miljön och världsekonomi, handelsavtalen och den så kallade Freden. Inte ens Zlatan är bra längre och dåren Donald ska flytta in i Vita Huset. Hur kunde vi hamna här? Inte ens genierna och experterna med sina panelsamtal, twitterföljare och akademiska poäng kunde förutspå det. Simpsons-skaparna verkar kommit närmast och kanske säger det någonting. Vad vet jag?

Nu törstar världen efter förklaringar, och plötsligt låter det som att alla såg det komma. Likheterna med Brexit och rörelserna i Europa på 20- och 30 talen går knappast att missa, säger historieprofessorn. Här är de tio anledningarna till att Trump tog hem det, säger ledarskribenten. De har säkert rätt. Men problemet är att The President of the United States – Donald Trump – redan börjat fundera på vilka tapeter han ska ha i Ovala Rummet. Det är bra att försöka förstå och hitta förklaringar. Men alla förståsigpåare hade väl kunnat förstått sig på lite tidigare?

Det är som på mattelektionen på högstadiet. ”Där satt den!”, tänkte man och bläddrade fram facit för att få bevis på sin briljans. Men där stod en helt annan siffra, 3,75 istället för 21. Va fan. Man tittade snabbt på sin uträkning och sedan på facit igen. VA FA-AN! För en utomstående hade det varit helt omöjligt att förstå att uträkningen och svaret hängde ihop, det fanns ingenting som tydde på det. Man hade kunnat räcka upp handen eller kanske frågat en klasskamrat om råd men det gjorde man inte. Istället tänkte man, ”Jaha! De tänkte så!” och rättade till svaret istället för att räkna om och räkna rätt. Sedan snabbt vidare till nästa tal som om jag minns det rätt sällan var enklare än det föregående.

Så är det nog med val av parlament och presidenter också. Inte blir det enklare. Tänk om alla smarta människor kunde använda sina välsignade hjärnor och vettiga värderingar till att faktiskt göra något, istället för att tävla i smarta formuleringar och förklaringar.

Rymdpromenad på Götgatan

Jag är i rymden. I en sån där stor vit dräkt med klotrund hjälm. På rymdpromenad. I dräkten är det lagom varmt och tryggt, jag ser hur mina andetag bildar små fläckar av imma på visiret som bara är några centimeter framför mitt ansikte. Utanför visiret finns inga andetag. Inga suckar eller upphetsade flåsningar. På utsidan finns bara ingenting. Där är kallt och mörkt och oändligt. Inte ens mina tankar vågar sig ut dit. Precis som mina andetag så studsar de mot visiret och snart är det alldeles fullt av korta små ofärdiga tankar i hjälmen. Det blir svårt att tänka mer.

Det är frustrerande för när en är på rymdpromenad så är det kittlande att upptäcka vad som finns längre bort. Kanske ta sig dit ingen annat varit eller skapa något som aldrig tidigare funnits. Så är det med allt i rymden. Allt jag ser genom visiret har skapats ur ingenting. Ingenting har blivit någonting, men med en hjälm proppfull av tankar är det svårt att tänka klart vilket gör det svårt att åstadkomma något. Ens en färdig tanke. En tanke måste få frodas ur ett ingenting. Annars svävar jag bara, och sprattlar med benen.

Scott Carptenter.jpg

Keso på tåg

Jag åker en hel del tåg. Ibland går jag upp supertidigt för att göra det. Som idag, när tåget gick klockan 6:00. Från Göteborg till Stockholm. Mot möten och arbete. Sen hem igen på kvällen. Det är sällan jag pratar med någon på tåget. Hälsar lite försiktigt på den som sitter bredvid på sin höjd. Kanske spekulerar lite om något växelfel eller så. Men inte mer. Idag sparkade jag av mig skorna, längtade efter att P1-morgon skulle börja och slöt ögonen direkt efter att tåget lämnat perrongen.

Mitt emot mig satt en kvinna i mammas ålder. Hon såg trött ut men satt med datorn i knät istället för att försöka sova. På Ekot pratade de om 10 extra miljarder till kommunerna när jag somnade.

Jag vaknade med med ett ryck i Skövde. På bordet framför mig stod Kesoburken. En sådan burk som jag alltid köper när jag inte hinner äta frukost hemma. Jag åt keson.

En stund senare började kvinnan mittemot se sig omkring. Tittade i väskan och under bordet. Hon kände till och med på den lilla skräppåsen som hängde på väggen. Plötsligt fastnade hennes blick på mig. Hon såg förvirrad ut. Jag tog av mig mina hörlurar.

– Min frukost, sa hon.
– Ja, svarade jag.
– Har du ätit upp min frukost?

Det hade jag.

Den var inte ens av den smaken jag brukar köpa, utan med tranbär och krossade hasselnötter. Men den gick ner ändå och jag hade inte en tanke på att det inte var jag som köpt den. Lovar att gå och lägga mig i tid ikväll.