Omöjligt att ha rätt när alla har fel

Man ska vara snäll, det är inget snack om den saken, göra sitt bästa för att världen ska bli en lite bättre plats. Behandla andra med respekt och inte slänga skräp i parken, slita loss mossa från stenar eller stiga på ett tåg innan de som ska kliva av har fått gör det. Det är sunt förnuft.

För det barkar åt helvete har vi fått lära oss. Maten tar slut, isarna smälter, klyftorna växer och våldet blir både hårdare och vanligare. Det blir ett elände för oss här snart, om vi inte tagit kål på varandra innan dess. Det finns de som som verkar ha valt den taktiken också.

Man kan såklart inte göra eller vara bäst på allt. Nej, när det kommer till att förändra världen får man välja sina kamper och liksom göra så gott en kan. Livet är lite väl kort för att över en portion hemodlade linser muttra och tycka alla som äter kött, inte är doktorander i statsvetenskap, tycker annorlunda eller uttrycker sig fel är idioter. Det gäller att ha respekt för andra åsikter och göranden, även om de från eget håll förefaller idiotiska. Alla kan eller vill inte göra som du. Men alla kan och (borde) bidra till att göra saker bättre. Och eftersom det i sig är ett projekt som heter duga så får vi nog se till att hjälpas åt.

Människor tycker och agerar utifrån deras omgivning, erfarenheter och förutfattade meningar och det ska såklart ifrågasättas, granskas och kritiseras. Vad som däremot inte borde ifrågasättas är allas rätt att ha och uttrycka en åsikt. En åsikt i sig är är ingen man behöver förtjäna. Det är något alla har rätt till.

![Image of elefant] (https://raw.githubusercontent.com/antonmodin/assets/master/elafant.JPG) ‘Det är en elefant’. Vattenfärg på papper, Anton Modin (1990 – )

Så är det inte idag. Ofta tycker jag diskussioner och debatter svävar iväg till att handla om diskussionen i sig snarare än om dess innehåll. Det blir en debatt om debatten. En jakt på att finna motpartens svagheter och kunskapsluckor för att sedan där drämma till med full kraft. Ska det krävas en examen i ämnet för att få uttrycka en åsikt i debatten? Måste man vara expert för att bli lyssnad på eller ens våga uttrycka en försiktig åsikt?

Det är likadant med många saker. Det är så förbannat svårt att vara måttlig. Tränar du ska du göra det som Marit Björgen och lagar du mat ska det vara nyttigt, rättvist, långkokat och en fröjd för både öga, hjärta och gom. Ska det vara så ska det vara ordentligt.

Det är så kul att vara duktig och så svårt att vara dålig. Och vägen däremellan är inget värd, även om det är där de allra flesta oftast befinner sig. I vintras frågade jag butiksbiträdet i en blomsterbutik om de hade några vita tulpaner. Med en hånflin svarade hen att några tulpaner absolut inte går att få tag på i början på december. Jag kände mig bortgjord. Och tänkte dels att man minsann kan köpa bananer året om och att det är märkligt att man verkar behöva vara florist för att undvika de dumma frågorna.

Trösklarna för att börja, pröva sina vingar eller testa sin åsikt, blir till murar. Alla får inte vara med och leka. Alla måste förtjäna sin plats och då blir det svårt att ens börja.

Jag tycker det är synd. Jag tror jag skulle kunna blivit en rätt hyfsad skatare om jag bara vågat vara dålig.