Keso på tåg

Jag åker en hel del tåg. Ibland går jag upp supertidigt för att göra det. Som idag, när tåget gick klockan 6:00. Från Göteborg till Stockholm. Mot möten och arbete. Sen hem igen på kvällen. Det är sällan jag pratar med någon på tåget. Hälsar lite försiktigt på den som sitter bredvid på sin höjd. Kanske spekulerar lite om något växelfel eller så. Men inte mer. Idag sparkade jag av mig skorna, längtade efter att P1-morgon skulle börja och slöt ögonen direkt efter att tåget lämnat perrongen.

Mitt emot mig satt en kvinna i mammas ålder. Hon såg trött ut men satt med datorn i knät istället för att försöka sova. På Ekot pratade de om 10 extra miljarder till kommunerna när jag somnade.

Jag vaknade med med ett ryck i Skövde. På bordet framför mig stod Kesoburken. En sådan burk som jag alltid köper när jag inte hinner äta frukost hemma. Jag åt keson.

En stund senare började kvinnan mittemot se sig omkring. Tittade i väskan och under bordet. Hon kände till och med på den lilla skräppåsen som hängde på väggen. Plötsligt fastnade hennes blick på mig. Hon såg förvirrad ut. Jag tog av mig mina hörlurar.

– Min frukost, sa hon.
– Ja, svarade jag.
– Har du ätit upp min frukost?

Det hade jag.

Den var inte ens av den smaken jag brukar köpa, utan med tranbär och krossade hasselnötter. Men den gick ner ändå och jag hade inte en tanke på att det inte var jag som köpt den. Lovar att gå och lägga mig i tid ikväll.